/
Jag heter Jenny och är 16 år, det där var för två veckor sedan och jag kommer att berätta min historia för er.
Morgonen därpå försov jag mig som vanligt, jag tror nog att jag borde skaffa en väckarklocka så jag någon gång kanske kommer i tid, i vilket fall som helst. Jag vaknade ett par timmar efter skolstart och sprang i panik ner till köket för att försöka finna någonting att äta. Oturligt nog har det inte funnits någonting ätbart i det köket under de senaste månaderna så jag var tvungen att kånka mig till skolan hungrig och försenad. Till råga på det missar jag också bussen, varför kan inte saker och ting bli som jag vill att det ska vara?
Har ni tänkt på hur otympligt långt hår kan vara? Har man hår som går ner till anklarna så är det väldigt tungt att bära runt på, så vägen till skolan blir extra jobbig att gå. Fast denna gång var det av någon anledning lättare.
Väl framme vid skolan var allting som vanligt, backen har inte upphört att existera så den är jobbig att gå upp för. Som vanligt har man inte heller velat flytta skolan ner nedanför berget. Jag undrar vart Jessica var den dagen, hon var nämligen inte i skola. Jag gick in till klassrummet och satte mig ner och försökte vila en stund vid bänken det var då jag märkte någonting. Mitt hår var grönt! Tydligen så hade det på något sätt bytt färg när jag smällde den där hårfén natten innan. Resten av klassen droppade in lite då och då under den halvtimmen jag var där innan lektionen började men ingen verkade reagera på min hårfärg, vet verkade som att dem aldrig sett mig i min vanliga hårfärg. Jag kom in under lunchen så jag var först in i klassrummet om jag inte minns helt fel. Jag var också beredd på en rejäl utskällning men jag fick ingen eftersom läraren hade fullt upp med att introducera någon ny kille i klassen.
– Detta är Septimus han började här idag, skrek hon och pratade vidare om saker jag inte tyckte var speciellt intressant. Jag sov tills rasten började.
Kanske var det så att Neurok egentligen var en pedofilisk våldtäktsman som sitter och väntar på att överfalla något smaskigt som passerar på vägen vid buskaget där han satt, kanske en get eller gris. Med all tankekraft tillägnad denna utredning så slocknade ögonen och jag fumlade in i buskaget där jag av misstag avslöjade Neurok. Neurok blev arg, hans livsverk var förstört. Hur skulle jag kunna veta att han satt och målade dalahästar i buskaget? Jag menar, hur vanligt är det att någon sitter i en buske och målar dalahästar? Inte något som händer varje dag.
Så där stod jag, i buskaget framför Neurok som är riktigt arg över att jag avslöjade hans dalahästmålning samt att jag förstörde hälften av alla dalahästar, så vad mer kan jag göra? Jag ställer mig och skrattar i hopp om att han glömmer allt men det förvärrade tydligen bara situationen.
--------------------------------
Detta var mitt andra försök till en superhjältestory som aldrig blev klar. Fem kapitel skulle det bli, men det tog stopp här. För övrigt skrev jag detta den kl. 11:46 den 12 oktober 2006. Word-filen i sig har hetat "Hej hopp historia.doc", och så kommer det förbli!
Kapten Hår (andra försöket)
Kap 1. Jag...
Jag satt ensam i mitt rum och regnet piskade mot fönstret när plötsligt någonting flög in genom fönstret, det såg ut som en fluga så jag smällde naturligtvis ihjäl den, det var nog det allra underligaste jag någonsin gjort. Direkt när jag smällde ihjäl den så kom det ett öronbedövande sken. När ljuset lagt sig så såg jag massor av flygande gnistor likt många små eldflugor som flockas i mörkret och det tog inte länge förrän mitt hår började glänsa i ett par minuter. Det var då jag visste, jag hade inte smällt ihjäl en fluga, jag hade smällt en hårfé.Jag heter Jenny och är 16 år, det där var för två veckor sedan och jag kommer att berätta min historia för er.
Morgonen därpå försov jag mig som vanligt, jag tror nog att jag borde skaffa en väckarklocka så jag någon gång kanske kommer i tid, i vilket fall som helst. Jag vaknade ett par timmar efter skolstart och sprang i panik ner till köket för att försöka finna någonting att äta. Oturligt nog har det inte funnits någonting ätbart i det köket under de senaste månaderna så jag var tvungen att kånka mig till skolan hungrig och försenad. Till råga på det missar jag också bussen, varför kan inte saker och ting bli som jag vill att det ska vara?
Har ni tänkt på hur otympligt långt hår kan vara? Har man hår som går ner till anklarna så är det väldigt tungt att bära runt på, så vägen till skolan blir extra jobbig att gå. Fast denna gång var det av någon anledning lättare.
Väl framme vid skolan var allting som vanligt, backen har inte upphört att existera så den är jobbig att gå upp för. Som vanligt har man inte heller velat flytta skolan ner nedanför berget. Jag undrar vart Jessica var den dagen, hon var nämligen inte i skola. Jag gick in till klassrummet och satte mig ner och försökte vila en stund vid bänken det var då jag märkte någonting. Mitt hår var grönt! Tydligen så hade det på något sätt bytt färg när jag smällde den där hårfén natten innan. Resten av klassen droppade in lite då och då under den halvtimmen jag var där innan lektionen började men ingen verkade reagera på min hårfärg, vet verkade som att dem aldrig sett mig i min vanliga hårfärg. Jag kom in under lunchen så jag var först in i klassrummet om jag inte minns helt fel. Jag var också beredd på en rejäl utskällning men jag fick ingen eftersom läraren hade fullt upp med att introducera någon ny kille i klassen.
– Detta är Septimus han började här idag, skrek hon och pratade vidare om saker jag inte tyckte var speciellt intressant. Jag sov tills rasten började.
Kap 2. När jag mötte...
Skolan var äntligen slut när jag vaknade så jag promenerade hem, varför slutar bussarna åka efter klockan tio på kvällen? Och varför sover jag så länge? Många frågor som söker svar… kommer jag någonsin få de svar jag söker? Förmodligen inte men av någon helt orientalisk anledning så satt Neurok och fipplade i en buske intill vägkanten… vem mer än en pedofilisk våldtäktsman skulle sitta och fippla i ett buskage efter klockan tio? Djupt inne i mina funderingar så brukade min hjärna så mycket kraft att ögonen och vänster överarm stängdes av för att kunna driva hjärnan.Kanske var det så att Neurok egentligen var en pedofilisk våldtäktsman som sitter och väntar på att överfalla något smaskigt som passerar på vägen vid buskaget där han satt, kanske en get eller gris. Med all tankekraft tillägnad denna utredning så slocknade ögonen och jag fumlade in i buskaget där jag av misstag avslöjade Neurok. Neurok blev arg, hans livsverk var förstört. Hur skulle jag kunna veta att han satt och målade dalahästar i buskaget? Jag menar, hur vanligt är det att någon sitter i en buske och målar dalahästar? Inte något som händer varje dag.
Så där stod jag, i buskaget framför Neurok som är riktigt arg över att jag avslöjade hans dalahästmålning samt att jag förstörde hälften av alla dalahästar, så vad mer kan jag göra? Jag ställer mig och skrattar i hopp om att han glömmer allt men det förvärrade tydligen bara situationen.
--------------------------------
Detta var mitt andra försök till en superhjältestory som aldrig blev klar. Fem kapitel skulle det bli, men det tog stopp här. För övrigt skrev jag detta den kl. 11:46 den 12 oktober 2006. Word-filen i sig har hetat "Hej hopp historia.doc", och så kommer det förbli!
