/
Gertrud, som intet ont anade, började dammsuga inne i sitt badrum eftersom allt vatten började stå henne till knäna. Stina Stork smög sig in i boet och låtsades vara en lampa vilket Gertrud gick på. Stina Stork smög sig successivt framåt mot mattorna, men då! Gertrud kollade mystiskt på lampan som nu flyttat sig ett tjugotal meter mot hennes mattsamling, är det där verkligen en vanlig lampa, eller är det en lampa med fötter? Gertrud blev mer och mer fundersam så hon gick fram till den och tände. Lampan sken upp och Gertrud blev nöjd. Vilken tur att Stina Stork hade en sådan utstrålning!
Gertrud promenerade iväg till dammsugaren och Stina Stork kunde fortsätta, men då upptäckte hon någonting som inte ännu inte tänkt på. Hur skulle hon få ut mattorna? Stina Stork fick ångest och började bli stressad, skulle hon klara det eller skulle hon hamna i fågelburen på livstid? Hon börjar svettas, planen var inte så bra som hon tidigare hade trott. Hon kollar sig omkring, Gertruds dammsugare börjar närma sig, Stina Stork måste agera snabbt, nu eller aldrig! Vad ska hon göra!? Stina Stork tittar tveksamt på mattorna, hon bestämmer sig för att göra det enda rätta – Hon sväljer dem!
Med matta i halsen börjar Stina Stork sakta dra sig tillbaka mot utgången där hon sedan hoppade ut och sprang iväg med bytet. Ack och ve, vad skulle nu Gertrud ta sig till? Skulle hon låta Stina Stork få springa iväg med sin triumf? Ja, det skulle hon, och därmed förblev det ännu en gång lugnt i den stora skogen.
Slut
Gertrud: Tyngdlyftarfågeln
Det var en gång en fågel vid namn Gertrud. Hon var ingen vanlig fågel, nej, hon var en stor och stark tyngdlyftarfågel! En vacker dag när solen sken så flög Stina Stork förbi Gertruds gamla lya och blev aningen avundsjuk på samtliga medaljer och pokaler som pryder Gertruds garderob så hon bestämmer sig för att stjäla Gertruds alla mattor för att på så sätt försöka kräva lösensumma. Stina Stork flög hem och började planera sin stöt, skulle hon kanske gräva sig in under Gertruds fågelbo och försöka stjäla alla mattor via den vägen, eller borde hon istället hyra in en helikopter som plockar in allt ovanifrån? Efter ett par timmar var allting planerat in i minsta detalj och Stina Stork kunde börja skrida till verket.Gertrud, som intet ont anade, började dammsuga inne i sitt badrum eftersom allt vatten började stå henne till knäna. Stina Stork smög sig in i boet och låtsades vara en lampa vilket Gertrud gick på. Stina Stork smög sig successivt framåt mot mattorna, men då! Gertrud kollade mystiskt på lampan som nu flyttat sig ett tjugotal meter mot hennes mattsamling, är det där verkligen en vanlig lampa, eller är det en lampa med fötter? Gertrud blev mer och mer fundersam så hon gick fram till den och tände. Lampan sken upp och Gertrud blev nöjd. Vilken tur att Stina Stork hade en sådan utstrålning!
Gertrud promenerade iväg till dammsugaren och Stina Stork kunde fortsätta, men då upptäckte hon någonting som inte ännu inte tänkt på. Hur skulle hon få ut mattorna? Stina Stork fick ångest och började bli stressad, skulle hon klara det eller skulle hon hamna i fågelburen på livstid? Hon börjar svettas, planen var inte så bra som hon tidigare hade trott. Hon kollar sig omkring, Gertruds dammsugare börjar närma sig, Stina Stork måste agera snabbt, nu eller aldrig! Vad ska hon göra!? Stina Stork tittar tveksamt på mattorna, hon bestämmer sig för att göra det enda rätta – Hon sväljer dem!
Med matta i halsen börjar Stina Stork sakta dra sig tillbaka mot utgången där hon sedan hoppade ut och sprang iväg med bytet. Ack och ve, vad skulle nu Gertrud ta sig till? Skulle hon låta Stina Stork få springa iväg med sin triumf? Ja, det skulle hon, och därmed förblev det ännu en gång lugnt i den stora skogen.
Slut
