/
Inte helt oväntat är det naturligtvis Suzumiya Haruhi no Yuuutsu jag pratar om! Eller snarare The Melancholy of Haruhi Suzumiya som den heter i resten av världen men som jag, av någon anledning, inte lyckas finna någon rytm i, just därför håller jag mig till den japanska då jag tycker att den ligger lite bättre i munnen... för enkelhetens skull bara Haruhi då titeln, nu när man tänker efter, är obekvämt lång.
Handlingen är, som sagt, väldigt unik. En cynisk tonårspojke som endast nämns vid smeknamnet Kyon börjar high school, han börjar med att förklara för oss tittare (som sitter klistrade vid skärmen) att han är fullständig realist och har aldrig trott på varken jultomte eller annat som innebär brott mot fysikens och alla andra lagar. Hans totala motsats, Haruhi, hamnar i hans klass. En helt och hållet asocial tjej som ingen förstår sig på och som tycker att "vanliga människor" är urtråkiga och att aliens, tidsresenärer och sånt, det är rätt väg att gå! Hon har inga vänner, eller snarare, hon behöver inga vänner och har således inte heller skaffat sig några. Hon är dessutom bra på i princip allt och jagas ständigt av klubbar på skolan men vägrar gå med då hon tycker det är alldeles för tråkigt.
Trots att Kyon och Haruhi är totala motpoler hamnar deras platser i klassrummet precis bredvid varandra och precis som den väl förborgade normen säger så börjar Kyon att prata med henne, något som han själv bekräftar var hans livs största misstag. Efter någon vecka har dessa två lyckats komma till att ha en ganska normallång konversation och det tar inte lång tid innan Haruhi inser att om det inte finns någon klubb på skolan som kan intressera henne så kan hon ju skapa en själv! Till följd av denna uppenbarelse sliter hon tag i Kyons slips och bokstavligen talat släpar ut honom ur klassrummet där hon prompt berättar för honom vad han skall göra och att han nu är tvångrekryterad till hennes nyformade klubb!
Efter detta följer själva historiens handling som, i mitt tycke, är riktigt underhållande och genialt skriven, alltsammans berättat av Kyon som inte är direkt snål med sarkastiska kommentarer, även om kanske inte alla av dessa uttrycks verbalt av karaktären själv. Fler karaktärer introduceras (närmare bestämt tre av vikt) och allt eftersom serien pågår visar det sig att den till synes lätta skolkomedin utvecklas till en mycket komplex story i ett jordnära science fiction-format.
Hur som helst, denna anime på 14 avsnitt fångade allas uppmärksamhet, den blev så populär att folk än idag väntar på den utlovade andra säsongen som aldrig verkar komma, ungefär som Duke Nukem Forever... fast tio år yngre. För att försöka mätta de hungriga fansen gjorde man en ganska tam webb-anime istället för att fylla upp den döda tiden och hålla intresset uppe hos de få fans som inte övergivit serien!
Andra gjorde som jag, köpte alla engelsklanserade limited edition-DVDer (som nu står uppradade i en tidigare tom Kanon-box i bokhyllan) och väntade fint på den andra säsongen... och till slut köpte den (nu äntligen) översatta versionen av böckerna som hela historien i grund och botten kommer ifrån!
Exakt! Haruhi kom ut i bokform i japan redan 2003 och har nu, efter låååång väntan, översatts professionellt till engelska och släppts i fysisk bokform! Så snart jag hörde nyheten hängde jag på dörren hos Adlibris och köpte boken så snart den kom ut! För ett par veckor senare anlände boken till dörren och min bokskräck slog in, 203 sidor... och kanske bara tre-fyra bilder! Senast jag läst en bok så lång var väl när jag gick i mellanstadiet och jag gillade Bert. Kastade boken på sängen och tänkte att "den kommer i alla fall se fin ut i bokhyllan"! En ganska normal tanke om man är i mitt ställe då väldigt lite av de prylar jag köper (DVD, böcker, manga etc) inte brukar användas mer än en gång och sedan placeras varsamt in på ett hyllplan där den sedan gör sig hemmastadd och växer fast. Nej, en bok på 203 sidor tänker jag då inte läsa!
Dock är jag ganska svagsint och bestämde mig dagen därpå att kan kanske skulle testa läsa den i alla fall. Den skulle åtminstone kunna räcka hela sommaren, tänkte jag. Så fel jag hade. Läste boken en kväll, blev i extas och försov mig morgonen därpå, läste lite mer nästa kväll och någon vecka senare låg jag i sängen med boken utläst bredvid mig. Jag tecknade en mental post it-lapp i huvudet och lade på minnet att jag skulle skriva om det på bloggen någon gång när Full Moon blev färdigskriven.
Okej, utan att dra ut allt för mycket på det, ni har säkerligen redan tröttnat och jag har inte ens kommit till vad som är så bra med boken! Jag kommer inte spoila mycket för er, och lyckligtvis behöver jag inte det heller då boken och animen (till skillnad från Full Moon) är i princip identiska i sin handling. Första volymen, vilket är den jag skriver om, för dig som har dålig närminne, sträcker sig över de sex "riktiga" första avsnitten av animen, detta går enkelt att se på namnet då man till och med döpt dem efter bokens titel. Dessutom är boken indelad i sju kapitel vilket innebär att man till och med kan känna igen sig när ett kapitel börjar och slutar då dessa ligger tämligen jämnt i förhållande till animen, med det sagt har Kyoto Animation gjort ett förbannat bra jobb när de adapterade historien.
Det finns några småsaker som skiljer sig mellan de två versionerna, dock inte någonting som spelar någon större roll på handlingen. Det är exempelvis en scen där en person kommer in i rummet genom taket istället för en vägg, vissa meningar plockats bort (förmodligen för att de inte passade in i själva animeringen), vem som håller kameran vid incidenten hos datorklubben och lite andra saker som helt enkelt inte gjorde sig bra i en animerad tv-serie. Annars följer animen boken till punkt och pricka! Smådetaljer som kläder är precis desamma i båda versionerna, majoriteten av de talade replikerna är som direktplockade från boken. Man småler lite smått över hur mycket man känner igen sig.
Med det sagt menar jag inte att man lider igenom boken om man redan sett animen, snarare tvärt om! Det blir ett kärt återseende med några av de skönaste karaktärerna genom tiderna, och utöver det dessutom mycket mer förståelse över deras tankegångar och beteende... om man vill läsa mellan raderna. Som exempel kan man nämna att när Haruhi först skapar sin klubb tvångsrekryterar hon dessutom en tjej helt baserat på att "hon ser snygg ut" och hänvisar Kyon till att "kolla in brösten". Den här tjejen säger lite mer i boken mellan de sexuella trakasserier hon utsätts för än vad hon gör i animen. Utöver det så beskrivs alla karaktärer, rum, situationer och allt annat som går att beskriva, mycket mer i boken än i animen. Ganska naturligt kan tyckas då en bok inte innehåller lika mycket bilder som en anime. Kyon är också noga med att ständigt påpeka karaktärernas ansiktsutryck (eller snarare brist på dessa), utseende och hur de talar. Detta gör att mycket mer i boken än i animen. Jag skulle nog också gå så långt till att säga att boken är lite mer "vågad" än vad animen är, Haruhi går lite längre i sina övergrepp, Kyon beskriver lite mer om allt, och meningen "the whole club gang-raped her" är lite ocensurerad i boken.
Inte minst får vi teknikkåta människor dessutom reda på att Haruhis klubbs hemsida publicerades under skolans domännamn (om jag inte missförstått alltsammans), något som inte riktigt framgick i animen.
Vad mer finns det att skriva? Tja... 203 sidor var inte så mycket att läsa trots allt, det är lite utav en besvikelse att nästa bok kommer först i oktober och att man kommer att få sitta över hela sommaren utan något mästerverk från denna serie i handen, såvida jag inte väljer att läsa om boken så att säga. Jag också uppmana er alla som känner er sugna på att köpa den att INTE köpa pocketversionen, åtminstone inte om ni bara planerar att läsa boken hemma. Omslaget är nämligen så fult att det inte kan jämföras med någonting från denna värld. Köp istället den lite dyrare, men också snyggare, varianten vars omslag är densamme som det japanska originalet och innefattar Haruhi själv. Mycket snyggare, både i och utanför bokhyllan.
Som sagt, detta är bara första volymen och vi längar redan efter den andra. Serien i sig har en ganska oviss framtid då den gått i totalt 9 volymer hittils och har inget planerat slut. Det som oroar är dock att det från start kom ut ungefär två volymer per år, sedan blev volym 9 försenad och tog ett år på sig, nu väntar japanerna på den tionde volymen som skjutits upp sedan 2007 och som fortfarande saknar lanseringsdatum. Det är många som hoppas att serien skall få sig ett slut snart så att den inte riskerar det som många andra serier gör, nämligen att produktionen läggs ner innan "det riktiga slutet" blivit av. Jag är en av dessa. Men just nu är jag nöjd och håller tummarna att man väljer att översätta samtliga volymer av serien så jag slipper de fanöversatta versionerna på nätet och kan njuta av helheten i sin naturligt fysiska form av brutalt mördade trän.
Det inkluderas även ett smakprov på Haruhi-mangan i slutet av boken, dock så tycker jag inte att den verkar vara någonting att ha... kan i och för sig bero på att jag tycker att tecknarstilen är lite medioker, samt att jag tycker att Kyons högironiska kommentarer mattas ut lite... samt att min plånbok snart misshandlar mig.
Avslutningsvis kan jag nog inte säga så mycket mer än att boken är riktigt, riktigt bra! Gillade du animen, läs boken! Såg du aldrig animen, kolla på den och läs sedan boken! Kollar du inte på anime, läs boken! Gillade du animen men gillar inte att läsa, läs kanske inte boken... men du missar en hel del på det!
Njut av denna analoga form av underhållning! Ni kommer inte ångra er!
The Melancholy of Haruhi Suzumiya - Volym 1
För ganska exakt ett år sedan rullade en anime på japansk TV, en anime som fångade i princip allas ögon av flera anledningar. Dels så ratade många den av den oerhört värdelösa animeringen i det första avsnittet, dels sändes avsnitten huller om buller vilket gjorde det förfärligt svårt att försöka fånga något slags grepp om vad serien egentligen handlar om, dels så var handlingen i serien FÖRBANNAT UNIK!Inte helt oväntat är det naturligtvis Suzumiya Haruhi no Yuuutsu jag pratar om! Eller snarare The Melancholy of Haruhi Suzumiya som den heter i resten av världen men som jag, av någon anledning, inte lyckas finna någon rytm i, just därför håller jag mig till den japanska då jag tycker att den ligger lite bättre i munnen... för enkelhetens skull bara Haruhi då titeln, nu när man tänker efter, är obekvämt lång.
Handlingen är, som sagt, väldigt unik. En cynisk tonårspojke som endast nämns vid smeknamnet Kyon börjar high school, han börjar med att förklara för oss tittare (som sitter klistrade vid skärmen) att han är fullständig realist och har aldrig trott på varken jultomte eller annat som innebär brott mot fysikens och alla andra lagar. Hans totala motsats, Haruhi, hamnar i hans klass. En helt och hållet asocial tjej som ingen förstår sig på och som tycker att "vanliga människor" är urtråkiga och att aliens, tidsresenärer och sånt, det är rätt väg att gå! Hon har inga vänner, eller snarare, hon behöver inga vänner och har således inte heller skaffat sig några. Hon är dessutom bra på i princip allt och jagas ständigt av klubbar på skolan men vägrar gå med då hon tycker det är alldeles för tråkigt.
Trots att Kyon och Haruhi är totala motpoler hamnar deras platser i klassrummet precis bredvid varandra och precis som den väl förborgade normen säger så börjar Kyon att prata med henne, något som han själv bekräftar var hans livs största misstag. Efter någon vecka har dessa två lyckats komma till att ha en ganska normallång konversation och det tar inte lång tid innan Haruhi inser att om det inte finns någon klubb på skolan som kan intressera henne så kan hon ju skapa en själv! Till följd av denna uppenbarelse sliter hon tag i Kyons slips och bokstavligen talat släpar ut honom ur klassrummet där hon prompt berättar för honom vad han skall göra och att han nu är tvångrekryterad till hennes nyformade klubb!
Efter detta följer själva historiens handling som, i mitt tycke, är riktigt underhållande och genialt skriven, alltsammans berättat av Kyon som inte är direkt snål med sarkastiska kommentarer, även om kanske inte alla av dessa uttrycks verbalt av karaktären själv. Fler karaktärer introduceras (närmare bestämt tre av vikt) och allt eftersom serien pågår visar det sig att den till synes lätta skolkomedin utvecklas till en mycket komplex story i ett jordnära science fiction-format.
Hur som helst, denna anime på 14 avsnitt fångade allas uppmärksamhet, den blev så populär att folk än idag väntar på den utlovade andra säsongen som aldrig verkar komma, ungefär som Duke Nukem Forever... fast tio år yngre. För att försöka mätta de hungriga fansen gjorde man en ganska tam webb-anime istället för att fylla upp den döda tiden och hålla intresset uppe hos de få fans som inte övergivit serien!
Andra gjorde som jag, köpte alla engelsklanserade limited edition-DVDer (som nu står uppradade i en tidigare tom Kanon-box i bokhyllan) och väntade fint på den andra säsongen... och till slut köpte den (nu äntligen) översatta versionen av böckerna som hela historien i grund och botten kommer ifrån!
Exakt! Haruhi kom ut i bokform i japan redan 2003 och har nu, efter låååång väntan, översatts professionellt till engelska och släppts i fysisk bokform! Så snart jag hörde nyheten hängde jag på dörren hos Adlibris och köpte boken så snart den kom ut! För ett par veckor senare anlände boken till dörren och min bokskräck slog in, 203 sidor... och kanske bara tre-fyra bilder! Senast jag läst en bok så lång var väl när jag gick i mellanstadiet och jag gillade Bert. Kastade boken på sängen och tänkte att "den kommer i alla fall se fin ut i bokhyllan"! En ganska normal tanke om man är i mitt ställe då väldigt lite av de prylar jag köper (DVD, böcker, manga etc) inte brukar användas mer än en gång och sedan placeras varsamt in på ett hyllplan där den sedan gör sig hemmastadd och växer fast. Nej, en bok på 203 sidor tänker jag då inte läsa!
Dock är jag ganska svagsint och bestämde mig dagen därpå att kan kanske skulle testa läsa den i alla fall. Den skulle åtminstone kunna räcka hela sommaren, tänkte jag. Så fel jag hade. Läste boken en kväll, blev i extas och försov mig morgonen därpå, läste lite mer nästa kväll och någon vecka senare låg jag i sängen med boken utläst bredvid mig. Jag tecknade en mental post it-lapp i huvudet och lade på minnet att jag skulle skriva om det på bloggen någon gång när Full Moon blev färdigskriven.
Okej, utan att dra ut allt för mycket på det, ni har säkerligen redan tröttnat och jag har inte ens kommit till vad som är så bra med boken! Jag kommer inte spoila mycket för er, och lyckligtvis behöver jag inte det heller då boken och animen (till skillnad från Full Moon) är i princip identiska i sin handling. Första volymen, vilket är den jag skriver om, för dig som har dålig närminne, sträcker sig över de sex "riktiga" första avsnitten av animen, detta går enkelt att se på namnet då man till och med döpt dem efter bokens titel. Dessutom är boken indelad i sju kapitel vilket innebär att man till och med kan känna igen sig när ett kapitel börjar och slutar då dessa ligger tämligen jämnt i förhållande till animen, med det sagt har Kyoto Animation gjort ett förbannat bra jobb när de adapterade historien.
Det finns några småsaker som skiljer sig mellan de två versionerna, dock inte någonting som spelar någon större roll på handlingen. Det är exempelvis en scen där en person kommer in i rummet genom taket istället för en vägg, vissa meningar plockats bort (förmodligen för att de inte passade in i själva animeringen), vem som håller kameran vid incidenten hos datorklubben och lite andra saker som helt enkelt inte gjorde sig bra i en animerad tv-serie. Annars följer animen boken till punkt och pricka! Smådetaljer som kläder är precis desamma i båda versionerna, majoriteten av de talade replikerna är som direktplockade från boken. Man småler lite smått över hur mycket man känner igen sig.
Med det sagt menar jag inte att man lider igenom boken om man redan sett animen, snarare tvärt om! Det blir ett kärt återseende med några av de skönaste karaktärerna genom tiderna, och utöver det dessutom mycket mer förståelse över deras tankegångar och beteende... om man vill läsa mellan raderna. Som exempel kan man nämna att när Haruhi först skapar sin klubb tvångsrekryterar hon dessutom en tjej helt baserat på att "hon ser snygg ut" och hänvisar Kyon till att "kolla in brösten". Den här tjejen säger lite mer i boken mellan de sexuella trakasserier hon utsätts för än vad hon gör i animen. Utöver det så beskrivs alla karaktärer, rum, situationer och allt annat som går att beskriva, mycket mer i boken än i animen. Ganska naturligt kan tyckas då en bok inte innehåller lika mycket bilder som en anime. Kyon är också noga med att ständigt påpeka karaktärernas ansiktsutryck (eller snarare brist på dessa), utseende och hur de talar. Detta gör att mycket mer i boken än i animen. Jag skulle nog också gå så långt till att säga att boken är lite mer "vågad" än vad animen är, Haruhi går lite längre i sina övergrepp, Kyon beskriver lite mer om allt, och meningen "the whole club gang-raped her" är lite ocensurerad i boken.
Inte minst får vi teknikkåta människor dessutom reda på att Haruhis klubbs hemsida publicerades under skolans domännamn (om jag inte missförstått alltsammans), något som inte riktigt framgick i animen.
Vad mer finns det att skriva? Tja... 203 sidor var inte så mycket att läsa trots allt, det är lite utav en besvikelse att nästa bok kommer först i oktober och att man kommer att få sitta över hela sommaren utan något mästerverk från denna serie i handen, såvida jag inte väljer att läsa om boken så att säga. Jag också uppmana er alla som känner er sugna på att köpa den att INTE köpa pocketversionen, åtminstone inte om ni bara planerar att läsa boken hemma. Omslaget är nämligen så fult att det inte kan jämföras med någonting från denna värld. Köp istället den lite dyrare, men också snyggare, varianten vars omslag är densamme som det japanska originalet och innefattar Haruhi själv. Mycket snyggare, både i och utanför bokhyllan.
Som sagt, detta är bara första volymen och vi längar redan efter den andra. Serien i sig har en ganska oviss framtid då den gått i totalt 9 volymer hittils och har inget planerat slut. Det som oroar är dock att det från start kom ut ungefär två volymer per år, sedan blev volym 9 försenad och tog ett år på sig, nu väntar japanerna på den tionde volymen som skjutits upp sedan 2007 och som fortfarande saknar lanseringsdatum. Det är många som hoppas att serien skall få sig ett slut snart så att den inte riskerar det som många andra serier gör, nämligen att produktionen läggs ner innan "det riktiga slutet" blivit av. Jag är en av dessa. Men just nu är jag nöjd och håller tummarna att man väljer att översätta samtliga volymer av serien så jag slipper de fanöversatta versionerna på nätet och kan njuta av helheten i sin naturligt fysiska form av brutalt mördade trän.
Det inkluderas även ett smakprov på Haruhi-mangan i slutet av boken, dock så tycker jag inte att den verkar vara någonting att ha... kan i och för sig bero på att jag tycker att tecknarstilen är lite medioker, samt att jag tycker att Kyons högironiska kommentarer mattas ut lite... samt att min plånbok snart misshandlar mig.
Avslutningsvis kan jag nog inte säga så mycket mer än att boken är riktigt, riktigt bra! Gillade du animen, läs boken! Såg du aldrig animen, kolla på den och läs sedan boken! Kollar du inte på anime, läs boken! Gillade du animen men gillar inte att läsa, läs kanske inte boken... men du missar en hel del på det!
Njut av denna analoga form av underhållning! Ni kommer inte ångra er!
Innehållet på den här sidan är hämtad från min blogg, men har sparats här för säkerhetsskull.
Filmer
Spel
Manga
Anime
- Akira
- Bartender
- Chrno Crusade
- Clannad After Story
- Death Note
- Elfen Lied
- Excel Saga
- Genshiken OVA
- Ginban Kaleidoscope
- Grenadier
- He Is My Master
- Honey & Clover II
- Interstella5555
- Kaleido Star - It's Good, Goooood!
- Kamichu!
- Kanon (2006)
- Kyou no Go no Ni
- Otaku no Video
- Ouran High School Host Club
- Pale Cocoon
- Princess Princess
- Saikano
- School Rumble 2nd Term
- School Rumble 3rd Term
- Spirited Away
- Stormy Night
- Toradora
- Toki wo Kakeru Shoujo
- Welcome to the NHK!