Texter start | Skönlitteratur | Essäer, krönikor etc. | Recensioner

Princess Princess

Med en titel som Princess Princess måste väl den här animen handla om en massa, eller åtminstone en väl uppassad, prinsessa... om inte det så i alla fall en massa tjejer... eller? Så tänkte i alla fall jag när en kompis frågade ifall jag sett den häromveckan. Nu har jag fått tummen ur sopplocket och sett serien och kan noga konstatera att, nej... det finns knappt några spår av det kvinnliga könet i den här serien!

Handlingen är underbar, Konou börjar på en endast-killar-skola (som för övrigt är väldigt bra, baserat på studieresultat) där han av en ren händelse stöter på en tjejliknande gestalt och blir lite förvånad över varför hon var där. Förklaringen låter dock inte vänta på sig utan Konou blir inbjuden till skolans Elevråd där man berättar för honom om det så kallade "Prinsess-systemet" de har. Nämligen att killar som anses speciellt snygga, och tro mig... i den här serien finns det gott om dem, antar sig jobbet att klä ut sig till tjejer och agera graciöst för att öka moralen hos de kåta tonårspojkar som inte kan hålla tankarna i styr. Naturligtvis får de förmåner som betalning för sina tjänster.

Upplägget är som en traditionell skolsituationskomedi, med just det lilla undantaget att det knappt finns några tjejer i serien alls, vilket i sig är ganska lustigt då dessa vanligtvis brukar vara överrepresenterade i min mening. Istället bjuds man på något som skulle kunna ses som en kombination av Shounen- och shouju-ai på en och samma gång när dessa feminina killar i kvinnokläder struttar omkring i var avsnitt.

En stor del av seriens humor bygger dessutom på de olika karaktärernas utseenden. Två av huvupersonerna (Konou och hans kompis) blir uppraggade under seriens gång, även då de är klädda normalt. Så snygga är uppenbarligen vissa i denna (fiktiva?) värld!

Det som också får den här serien att stå ut, utöver det uppenbara, är att den är uppbyggd som en ganska vanlig skolkomedi. Det förekommer alltså näst intill inget slagsmål, få personer skriker och... tja, den "manliga faktorn" som finns i andra bara-killar-skol-serier (som exempelvis Cromartie High School) är helt utebliven och istället fokuserar man (stundvis) på de fyra huvudkaraktärernas bakgrunder och familjeförhållanden, precis som i en majoritet andra serier kryper de här historierna fram mot animens andra hälft och försöker då smyga mot en lite djupare standard.

Vad tycker jag då? Det första jag reagerade på var hur oerhört ful en person var. Han såg faktiskt så illa ut att jag först inte ville se mer än tio minuter, men efter att ha talat förstånd med mig själv lyckades jag förhandla fram ett avtal med ett par av mina inre röster att jag åtminstone skulle se färdigt avsnittet. Ett par dagar senare såg jag det andra avsnittet... sedan det tredje och på den vägen gick det.

Jag är förvånad över hur bra serien var. Humorn är stundvis riktigt genial och konceptet väldigt fräscht de djupa bitarna i storyn är kanske inte så värst intressanta, men den utsökta karaktärsdesignen stödjer upp detta ganska så bra. Om man gillar komedier är detta helt klart en serie man borde se!

Slutet på en sån här serie går i princip inte att göra "fel" med, jag tyckte det var helt okej och lämnade en liten öppning för de som ville gissa kärleksrelationer mellan två av huvudkaraktärerna, däribland jag. Faktum är att jag satt och hoppade i stolen och skrek inombords att "de där två måste få ihop det nu, kom igen bara!". Inget officiellt sägs, men man kan i alla fall ana och ta upp sina egna misstankar =D

Som sagt, oerhört intressant serie, min post-it-lapp rekommenderar den varmt!