Texter start | Skönlitteratur | Essäer, krönikor etc. | Recensioner

Otaku no Video

KORKA UPP CHAMPANGEN GREGER!

Idag har jag sett klart den hundrade animen, jajjamän. Milstolpen är nedtryckt i marken och därför har också min blogg fått lite extra utsmyckningar. Som tidigare nämnts så var den hundrade animen en riktig kult från 1991. En anime som alla som anser sig vara intresserade om anime och manga borde, och ska, kolla på. Jag har länge viljat se den men har inte kunnat eftersom jag inte kunde hitta den någonstans förrän jag lyckades få tag på den i förrgår.

Vad är det då med Otaku no Video som gör den så speciellt? Jo, det är den första animen som visar hur en otaku lever. Ungefär som Genshiken fast med massor av information och old-school-referenser. Otaku no Video betyder lite direktöversatt "Fans video" (precis samma sak på engelska faktist, "fan" är både ett engelskt och svenskt ord... kulfakta), den skulle också kunna översättas till "Otakuns video", "En fans video" etc. beroende på hur man vill uppfatta meningen. Detta är en OVA som är uppdelad i två delar á 50 minuter styck.

Vad handlar den om? Jo, det första man ser är ett årtal som täcker hela bilden som hela tiden berättar vilket år som just den delen utspelar sig i. Vi börjar år 1991 där vi får se våran huvudperson ligga och sova i ett kontor samtidigt som han får ett telefonsamtal... med andra ord, inget speciellt händer. Sedan spelas den titelmelodin som är riktigt bra, kanske inte musikmässigt men det är en perfekt text för just denna typen av anime. Åter fill animen då. När låten är klar så förflyttar vi oss tillbaka i tiden till 1982 då allting börjar. Våran huvudperson är då en atletisk tennisspelare med flickvän och ett... liv. En dag så är han ute och äter med sina kompisar och dem bestämmer sig för att supa sig fulla som svin, men våran huvudperson (Kubo heter han, jag skriver det från och med nu) ska spela en tennismatch dagen efter så han backar ur, kliver in i en hiss och flyr fältet.

I hissen kliver det också in ett gäng riktiga otakus. En sak jag reagerade på att det var typ fem killar och en tjej som såg rätt ung ut (det gör alla vid animéerna från det tidiga 90-talet) och det såg mer ut som att killarna ville våldta henne eller något, inte för att det har något med saker att göra... var bara tvungen att nämna det. I vilket fall som helst så gick nördarna in i hissen och det visar sig att Tanaka, nördarnas "ledare" kände Kubo sedan tidigare. Efter denna graciösa återförening så börjar dem helt enkelt att umgås lite smått och till slut så har Kubo blivit helt uppäten av animens underkultur.

Kubo har nu blivit en fullfjädrad otaku med allt vad det innebär (ökar i vikt, dumpad av flickvän, dålig hygien etc.), precis som det ska vara. Kubo ställer då sig själv frågan, varför tycker alla att otakus är så konstiga? Nej, nu jäklar blir han arg. Han sliter av sig slipsen och skriker att om nu alla otakus ska behandlas klassas som idioter så ska han bli så mycket otaku det bara går, han ska bli otakun bland otakus, han ska bli... otakung! (eng. "Otaking", sammansatt av orden "otaku" och "kung" för att visa att han är kung bland otakus)

Nu har jag skrivit vad som hänt i första avsnittet så jag kommer lämna hela andra avsnittet helt åt er. Jag kan lova er att detta kommer bli ett av det absolut sjukaste ni har sett. Då och då avbryts avsnittet med (oftast) en text som beskriver en stor olycka i världen följt av en intervju med en riktig otaku, om det är äkta intervjuver låter jag vara osagt även om jag tvivlar starkt (eftersom dem är väldigt kul). När intervjuven är slut så kommer det lite statistik och avsnittet fortsätter. Min favoritintervju är lätt killen i avsnitt två som målar hentaibilder... sista frågan... hhahaha!

Här kommer det här nedanför följer traditionsenligt sex stycken screens för att ni lättare (eller svårare?) ska få ett grepp om vad det är för sörja jag pratar om! Jag skriver mer i morgon för nu är det dags för mig att... tja... göra något annat, äta godis eller något... NEJ! Jag ska kolla på Kanon, japp! Det ska jag! Ses i morgon!