Texter start | Skönlitteratur | Essäer, krönikor etc. | Recensioner

Mannen som sade ja

Danny Wallace bestämde sig en sommar för att säga ja varje gång han vanligtvis skulle sagt nej i sex månader, fram tills årsskiftet. Hans ja-sägande resulterade till en hel del underliga, roliga och även några inte fullt så roliga händelser att det Danny valde att skriva en bok om alltsammans. Boken blev skriven och fick namnet Yes Man i hemlandet Storbritannien men döptes om till det lite mindre tuffa namnet Mannen som sade ja här i Sverige.

Danny Wallace är en humorist/författare från England i Storbritannien som är känd för sina självbiografiska böcker. Han uppmärksammades först med boken Are You Dave Gorman? som skrevs tillsammans med rumskamraten Dave Gorman, även den boken är baserad på en verklig händelse då Danny Wallace utmanade Dave Gorman att hitta 54 personer som bar samma namn som han själv. 2003 släppte Danny sin debutroman Join Me som handlar om när Danny satt uttråkad hemma en dag och bestämde sig för att skapa en sekt.

Mannen som sade ja gavs ut 2005 och var hans andra stora bok. Till skillnad från många självbiografier är alla händelser i boken inte skrivna i kronologisk ordning utan Danny hoppar mellan olika händelser beroende på hur intressanta han själv tycker att de är. Som jag skrev tidigare handlar boken om en period där Danny bestämt sig för att säga ja till alla frågor han får, en idé han fick från en okänd man som han träffade av en ren händelse på en buss när tågen blivit inställda. Genom att säga ja skulle han låta alla andra bestämma vad han skulle göra och bara följa med strömmen och se hur hans liv förändrades. Dannys anledning till att skriva den här boken är okänd för oss dödliga människor, men skall man försöka dra en slutsats genom att tänka över hans tidigare projekt och hans personlighet skulle anledningen till boken vara den att han varit med om någonting otroligt och vill dela med sig av det, dessutom är han författare och tjänar sina pengar på böcker.

Boken börjar en sommar (året framgår inte i boken men jag förmodar att det är 2004 då boken gavs ut året därpå) och sträcker sig fram till årsskiftet samma år. Boken cirkulerar inte helt otippat kring Danny, hans vänner och de han träffar under sina ja-säganden. Liksom de flesta självbiografiska böcker existerar samtliga människor som framförs i den här boken även i verkligheten. Danny är en väldigt ”oskyldig” person, en fullfjädrad optimist som till och med får för sig att spam är skrivet av trevliga människor. En annan person som det läggs stor vikt på i boken är Dannys kompis Ian, han är den förste som får reda på Dannys idé om att säga ja i ett halvår, han har en riktigt skeptiskt inställning till allting och tar även på sig ansvaret att straffa Danny om han skulle få för sig att säga nej till någonting under hans ja-period. Av och till under bokens gång stämmer Danny träff med Ian på diverse pubar för att berätta hur det går med ja-andet. Den tredje mest viktigaste personen i boken skulle förmodligen vara Hanne, hon är Dannys före detta flickvän, de gjorde slut i slutet av boken Join Me men är fortfarande kompisar. Danny berättar aldrig för Hanne om hans ja-projekt och har till en början inte någon stor roll i boken.

Utöver huvudpersonerna finns det massvis med personer som inte spelar någon större roll i boken men som ändå är värda att nämna. Under bokens mailväxlar Danny med Oman, en person som utger sig för att vara sonen till en mördad sultan och som behöver hjälp att fly landet tillsammans med 40 miljoner dollar, det verkar dessutom ligga i hans intresse att få tag i Dannys bankuppgifter. Dock så slutar Oman mystiskt att skicka mail till Danny efter att Ian installerat ett spamfilter på Dannys dator. Vi träffar dessutom en hypnotisör med sin hypnotiska hund, en man från Barcelona som säger ja till exakt allt och har gjort detta till sin livsstil. Det finns en hel del intressanta personer i den här boken.

Den absolut viktigaste delen i boken är klart i början när Danny beskriver om när han möter den skäggige mannen på bussen som säger till Danny att ”säg ja oftare”. Något som Danny nog tog lite för seriöst. Under en stor del av boken spekulerar Danny över vem den här mannen är och tillsammans med ett science fiction-sällskap börjar man dra in på djupt religiösa idéer. Andra viktiga delar i boken skulle kunna vara alla Dannys möten med Ian på puben. Mot slutet på boken uppdagas Dannys långdistansförhållande vilket gör slutet till den mest känslosamma delen i historien, det skulle dock vara väldigt svårt att beskriva en situation utan att berätta alltför viktiga delar av boken, mitt bästa tips är att läsa boken så kommer ni garanterat förstå vad jag pratar om.

Allt som allt känns den här historien nästan lite för otrolig för att vara sann, jag förmodar att jag tycker detta eftersom det ligger så långt bort i min fantasi att säga ja till allting som händer. Dock så är det inte händelserna i boken som för mig är helt otroliga utan att han verkligen säger ja till det. Vid ett tillfälle köper han en tur-och-retur-biljett mellan Australien och London för 545 pund på ett kreditkort, något som han vet att han kommer bli tvungen att betala av ett bra tag framöver. Danny köper även en bil som han tycker är avskyvärt ful, han knarkar två gånger, han åker till Holland bara för att ett spammail berättade för honom att han skulle det, han knuffar på munkar, han blir präst. Det som jag tycker är orimligt är att han säger ja till allt detta. Någonting jag inte ens vet ifall jag skulle våga själv. Jag förmodar dock att Danny tjänar något mycket mer pengar än mig och dessutom vågar ta mer risker (skrev jag förresten att han åkte en impulstripp till Spanien och sedan direkt till Singapore?) än vad jag gör. Dessutom tror jag att jag skulle ha tänkt alldeles för mycket framåt för att ens våga göra något av de här sakerna. Att skuldsätta mig med tusentals pund och dessutom åka på en resa som många riskerat sina liv på är inte någonting som lockar direkt. Nej, jag skulle förmodligen ha kunnat utföra samma idé som Danny gjort, men jag skulle knappast våga sträcka mig lika långt som han.

Den här boken är någonting helt annat än vad många andra historier är, jag skulle inte kunna tro att det är speciellt många som skulle kunna tänka sig att göra samma sak som Danny gjorde. Visst, det skulle inte förvåna mig om någon upplevt liknande saker som Danny har, men jag har inte gjort det och jag tvivlar på att jag någonsin kommer att göra det.

Danny skriver hela den här historien på ett underhållande sätt, ett sätt som får det allra hemskaste att bli riktigt kul, vad sägs exempelvis om skedar som flyger med hjälp av små propellrar? En idé som skulle kunna lösa hela världens problem med skedar som tappas på golvet. Ja, att skriva en kul bok är det inget tvivel om att Danny kan. Dannys skrivsätt är ganska unikt, han skriver hela sin bok med nästan lite för många adjektiv och med oerhörd detaljrikedom. Boken i sig är skriven i ett väldigt vardagligt språk, jag skulle nog våga tro att han skrivit ner allting precis så som han tänkte det i huvudet under historiens gång. Svordomar och glåpord censureras inte det minsta, även om de kanske inte förekommer så ofta.

Avslutningsvis, Danny har lyckats riktigt bra med att skriva en bok om en händelse som förändrade hans liv, och han uppmanar även läsaren att säga ja oftare, en idé som även jag har haft mycket, mycket länge. Innan jag läste den här boken faktiskt. Hur rolig boken än må vara blandas det in en hel del filosofi på ett väldigt naturligt sätt. Det är faktiskt sant att den största skillnaden mellan ja och nej är att ett nej alltid låter allting vara precis som det alltid har varit, utan förändringar medan ett ja alltid ändrar någonting, hur litet och obetydligt det än är. En riktigt bra bok helt enkelt som skulle kunna ändra många människors sätt att tänka.

Marcus V
27 april 2008

Laddar kommentarer...

Böcker

Filmer

Spel

Another Code: R

Manga

Full Moon wo Sagashite

Anime