/
När jag sedan besökte SF-bokhandeln för något år sedan, då jag fortfarande höll på att läsa Genshiken-mangan, la jag märke till att Full Moons mangaform ändå fanns tillgänglig för oss vanliga dödliga (notera att detta som sagt är väldigt längesedan) och... tja... inte så mycket mer med det, jag handlar nämligen aldrig på SF-bok utan brukar beställa det mesta från nätet ^^;
Som sagt, jag tänkte inte mer på att Full Moons mangaform utan fortsatte med vad det nu var jag gjorde tills januari nu i år. Då gick jag på Adlibrisoffensiv och började beställa böcker som aldrig innan! Min riktiga debut för detta impulsiva beteende var just då jag skaffade Full Moon (samt två andra mangor från andra serier)! Anledningen? Ingen speciell, ville bara testa köra på något nytt, tänkte jag!
Nu för någon vecka sedan fick jag sista volymen av serien hemskickad på posten och efter en ungefärlig timmes ivrigt läsande var serien till sin ända... och vilken serie sen!
Först och främst, Full Moon innehåller allting som man kan söka efter i en drama/romantik/mer drama/sång-serie! I början av serien möter vi Mitsuki, en tjej på 12 år som älskar att sjunga men som inte kan då hon har någon form av cancer på stämbanden. För att kunna överleva måste hon operera bort dem och kan således varken tala eller sjunga, men Mitsuki vägrar då hon älskar att sjunga (kombinerat med lite andra anledningar jag inte tänker gå in på. Till råge på detta så träffar Mitsuki två stycken dödsgudar, Meroko och Takuto, från dödsrikets pedriatikavdelning som gör ett litet hembesök hos Mitsuki då de blivit rapporterade att just denna dagen skulle någon träffa henne och påverka hennes bestämda dödsdatum. I regel kan inte personer se dödsgudar men av någon mystisk anledning kan just Mitsuki det (varför hon kan förklaras av två helt olika anledningar i både mangan och animen) och det slutar med att de lär känna varandra och blir vänner. Faktum är att en av dödsgudarna, Takuto, hjälper Mitsuki att uppfylla sin dröm att bli artist genom att använda sina dödsgudskrafter. Därefter följer man Mitsuki och resten under det ett år hon har kvar att leva.
Värt att ha med i tanken är att detta i grund och botten är en shoujo-serie, så förvänta er MYCKET känslomässiga monologer, relationer, gråt och misär. För i Full Moon löser dessa av varandra! Lyckligtvis lyckas man vispa ihop alltsammans på ett mästerligt vis och slutresultatet... ja, det är riktigt, riktigt lyckat!
Det bästa av allt är att mangan skiljer sig så pass mycket från animen (då dessa producerades ungefär samtidigt) att historien fortfarande är fräsch och spännande när man läser den i pappersform. Ja... mangan skiljer sig nästan lite väl mycket, ibland känns det inte ens som att det är samma serie! Inte ens slutet är detsamma.
Detta är både på gott och ont, men jag personligen tycker att det blev riktigt lyckat då man inte bara ändrat riktigt mycket utan även lagt till! Istället för att bara få reda på Takutos bakhistoria (från när han levde) får vi även hur Meroko, Izumi och Jonathan har haft det tidigare. Mycket mer info kring dödsriket ges med!
Jag kan dra lite av de ändringar som jag reagerade över när jag läste mangan, jag har klippt bort slutet här så jag inte spoilar det värsta, men utöver det så är detta VÄLDIGT spoilertätt och bör inte läsas av någon som ännu inte sett animen. Du bör gärna ha läst mangan också, men det är inte något krav xD
Först ut är det mängder av småsaker. I början av historien när Mitsuki skall göra sin första audition sitter Takuto i juryn (i mangan), vilket han inte gör i animen. I mangan har Madoka en lite större roll och det fokuseras även lite på att hon plastikopererat hela ansiktet för att kunna bli en artist, något som ständigt lyser med sin frånvaro i animen. Fotosessionen vid sjön där Mitsuki träffar tre stycken High School-elever (vilket jag tycker är en viktig del i animen) är inte med i Mangan. Izumi och Jonathan dyker upp redan i första mangavolymen, i animen får de vänta tills halva serien har gått. Izumi är har dessutom rollen som antagonist i animen, i mangan är han väldigt mån om att hjälpa Mitsuki tillsammans med Meroko och Takuto. I mangan får vi knappt se Wakaoji på sjukhuset alls utan han ger sig in i musikbranchen omgående för att leta efter den försvunne Mitsuki (läst tre stycken ner). Det finns mycket saker att nämna på lill-listan, men det är för mycket för att nämnas. Istället slår vi på stortrumman och går ut med stora händelser som skiljer sig mellan animen och mangan!
Stor varning till alla som bara sett animen och skall läsa mangan, LÄS INTE DETTA. Dessa stycken kommer nämligen förstöra hela din läsupplevelse! Nu avslöjar jag primära händelser i både animen och mangan som skiljer sig ordentligt!
Först och främst... mot slutet i animen läggs det riktigt stor vikt kring Takutos minnen från innan han blev dödsgud. I animen blir blir Takuto sakta med säkert ett spöke mot slutet och Meroko åker till dödsriket för att fixa fram någon blomma som skulle kunna rädda honom... i mangan? Glöm det! I mangan blir inte någon ett spöke såvida denne inte minns EXAKT ALLT från när man var människa, Takuto får reda på hur han haft det väldigt tidigt i mangan men försvinner inte förrän i slutet, när han står utanför byggnaden där Mitsuki håller en konsert och bara poffar bort. Sättet som Takuto dött på skiljer sig en hel del dessutom. I animen fick han reda på att han hade stämbandscancer och körde ner för ett stup med sin motorcykel och... ja, det är det. I mangan får Takuto reda på att han har cancer och blir opererad av bandkamraten Wakaoji, operationen lyckas men Takuto (som är sångare i Route L, ett populärt band där Takuto sjöng, för er som inte visste om detta) klarar inte av att leva som stum och hoppar från sjukhustaket, mitt framför ögonen på Wakaoji. Takuto hade förresten träffat Mitsuki på barnhemmet (i mangan) innan han opererades, han besökte tillsammans med Wakaoji en kort stund. Jag gillar Takutos sätt att dö bättre i mangan, man får åtminstone lite mer bakgrundsfakta här!
I animen bor Mitsuki hela tiden hemma i sin lilla stuga, i mangan har de ett litet bråk och hon försvinner ut från huset och kommer inte tillbaka igen. Hon och dödsgudarna flyttar in i en lägenhet istället där de bor i merparten av storyn. Jag är dessutom osäker ifall Mitsuki dessutom går till skolan, jag tror nämligen att hon hoppar den med... <.< Detta betyder också att Oshige inte flyttar bort till Mitsuki, och Wakaoji beger sig in i musikbranchen igen (som han flytt efter Takutos död btw) för att leta efter Mitsuki, men trots att han producerar album för henne får han aldrig reda på att Mitsuki är Full Moon förrän i slutet.
Och det absolut största! Det som fick mig att tappa hakan! Nej, det är inte slutet jag snackar om utan incidenten som händer precis i mitten av animen! Har du inte läst mangan eller sett animen, hoppa det här stycket! Har du bara sett animen, du bör också scrolla ner! I animen far Mitsuki & C:O till USA för att möta Eichi och allting verkar frid och fröjd tills man får reda på att han dog i en bilolycka ganska nyligen. Mitsuki blir förkrossad och man kan milt säga att allting går åt helvete för en stund. I mangan skiljer sig allting åt redan från första bokstav! Eichi är fortfarande död, men där dog han på planet till USA (när hans nya föräldrar och han själv skulle flyga till staterna där de skulle bo) då det störtar i havet. Takuto (som har fått sitt första uppdrag som dödsgud) skall hämta hans själ men Eichi vägrar och blir istället ett spöke, för att kunna vaka över Mitsuki. I mangan åker man inte någon gång till staterna, alls. Och det slutar inte där! Det visar sig sedan dessutom att Mitsuki hela tiden vetat om att Eichi är död, trots att hon jämt och ständigt tjatar om att hon sjunger för att träffa Eichi igen precis lika mycket i mangan som i animen. Det är den här delen som jag fullkomligt älskar i både animen och mangan! Båda är så mästerligt gjorda och agerar som den perfekta vändpunkten i båda, även om den kanske har lite mer vikt i animen än mangan. I animen så kommer Eichis död som en överraskning och man får känna på lite melankoli för en stund. I mangan får man reda på att Eichi är död på ett ganska odramatiskt sätt och istället blir överraskningen att Mitsuki kände till alltsammans men ändå agerade som att hon inte vet, samtidigt som Takuto blir inblandad på ett högre plan!
Puh... nu kan ni allihopa börja läsa igen! Det känns som att jag inte gör annat än att spoila och berätta om serien i båda dess former, jag ber om ursäkt för det ^^; Men samtidigt är det en slags bekräftelse på att jag verkligen gillar serien, hade jag inte gjort det hade det stått mycket mer om hur dålig den var <.<
Jag må kanske vara ganska ny när det kommer till att läsa manga och känna av var standarden ligger, men trots det kan jag konstatera att Full Moon är värd en plats högst upp i bokhyllan, främst på grund av den varierande storyn med många sidohistorier och breda karaktärer! Mycket kringinfo ges och man blir liksom inte hängande och måste göra massor av efterforskning när man läst färdigt. Visst, det finns vissa saker som händer av ren mystik som lämnas till ens egen fantasi att förstå, men utöver det är storyn väldigt robust. En liten psykologisk varning dock att många karaktärer ser likadana ut (på grund av tecknarstilen) så man kan råka blanda ihop flera av figurerna, se därför till att lära er namnen på dem! Jag kan också tipsa er om att bättra på minnet, det kan i och för sig vara som så att mitt minne är ovanligt dåligt, men det fanns detaljer som beskrevs i volymen innan som jag inte alls mindes när jag läste en bok. Ofta fann jag mig själv sittandes med de två senaste volymerna och slog upp referenser till tidigare händelser för att försöka förstå vad som hänt. Därför är det ett tips från mig, att bättra på erat minne!
Avslutningsvis är det väl bara att ännu en gång påpeka att Full Moon äger, i både anime och mangaform! Den är inte heller speciellt lång (sju volymer) så det är mycket handling på kort tid! Gillar du drama och relationstvister så är mitt råd att helt enkelt införskaffa och läs snarast!
Full Moon wo Sagasgite (manga)
Full Moon wo Sagashite, en förbluffande bra serie om ni frågar mig! Jag minns inte hur jag ens fick reda på att den ens existerade men jag minns att jag älskade animen riktigt riktigt mycket (ni kommer snart se när min sista del av topplistan, som tagit lite för lång tid på sig, kommer upp) när jag såg den för ett ganska bra tag sedan (anime #87).När jag sedan besökte SF-bokhandeln för något år sedan, då jag fortfarande höll på att läsa Genshiken-mangan, la jag märke till att Full Moons mangaform ändå fanns tillgänglig för oss vanliga dödliga (notera att detta som sagt är väldigt längesedan) och... tja... inte så mycket mer med det, jag handlar nämligen aldrig på SF-bok utan brukar beställa det mesta från nätet ^^;
Som sagt, jag tänkte inte mer på att Full Moons mangaform utan fortsatte med vad det nu var jag gjorde tills januari nu i år. Då gick jag på Adlibrisoffensiv och började beställa böcker som aldrig innan! Min riktiga debut för detta impulsiva beteende var just då jag skaffade Full Moon (samt två andra mangor från andra serier)! Anledningen? Ingen speciell, ville bara testa köra på något nytt, tänkte jag!
Nu för någon vecka sedan fick jag sista volymen av serien hemskickad på posten och efter en ungefärlig timmes ivrigt läsande var serien till sin ända... och vilken serie sen!
Först och främst, Full Moon innehåller allting som man kan söka efter i en drama/romantik/mer drama/sång-serie! I början av serien möter vi Mitsuki, en tjej på 12 år som älskar att sjunga men som inte kan då hon har någon form av cancer på stämbanden. För att kunna överleva måste hon operera bort dem och kan således varken tala eller sjunga, men Mitsuki vägrar då hon älskar att sjunga (kombinerat med lite andra anledningar jag inte tänker gå in på. Till råge på detta så träffar Mitsuki två stycken dödsgudar, Meroko och Takuto, från dödsrikets pedriatikavdelning som gör ett litet hembesök hos Mitsuki då de blivit rapporterade att just denna dagen skulle någon träffa henne och påverka hennes bestämda dödsdatum. I regel kan inte personer se dödsgudar men av någon mystisk anledning kan just Mitsuki det (varför hon kan förklaras av två helt olika anledningar i både mangan och animen) och det slutar med att de lär känna varandra och blir vänner. Faktum är att en av dödsgudarna, Takuto, hjälper Mitsuki att uppfylla sin dröm att bli artist genom att använda sina dödsgudskrafter. Därefter följer man Mitsuki och resten under det ett år hon har kvar att leva.
Värt att ha med i tanken är att detta i grund och botten är en shoujo-serie, så förvänta er MYCKET känslomässiga monologer, relationer, gråt och misär. För i Full Moon löser dessa av varandra! Lyckligtvis lyckas man vispa ihop alltsammans på ett mästerligt vis och slutresultatet... ja, det är riktigt, riktigt lyckat!
Det bästa av allt är att mangan skiljer sig så pass mycket från animen (då dessa producerades ungefär samtidigt) att historien fortfarande är fräsch och spännande när man läser den i pappersform. Ja... mangan skiljer sig nästan lite väl mycket, ibland känns det inte ens som att det är samma serie! Inte ens slutet är detsamma.
Detta är både på gott och ont, men jag personligen tycker att det blev riktigt lyckat då man inte bara ändrat riktigt mycket utan även lagt till! Istället för att bara få reda på Takutos bakhistoria (från när han levde) får vi även hur Meroko, Izumi och Jonathan har haft det tidigare. Mycket mer info kring dödsriket ges med!
Jag kan dra lite av de ändringar som jag reagerade över när jag läste mangan, jag har klippt bort slutet här så jag inte spoilar det värsta, men utöver det så är detta VÄLDIGT spoilertätt och bör inte läsas av någon som ännu inte sett animen. Du bör gärna ha läst mangan också, men det är inte något krav xD
Först ut är det mängder av småsaker. I början av historien när Mitsuki skall göra sin första audition sitter Takuto i juryn (i mangan), vilket han inte gör i animen. I mangan har Madoka en lite större roll och det fokuseras även lite på att hon plastikopererat hela ansiktet för att kunna bli en artist, något som ständigt lyser med sin frånvaro i animen. Fotosessionen vid sjön där Mitsuki träffar tre stycken High School-elever (vilket jag tycker är en viktig del i animen) är inte med i Mangan. Izumi och Jonathan dyker upp redan i första mangavolymen, i animen får de vänta tills halva serien har gått. Izumi är har dessutom rollen som antagonist i animen, i mangan är han väldigt mån om att hjälpa Mitsuki tillsammans med Meroko och Takuto. I mangan får vi knappt se Wakaoji på sjukhuset alls utan han ger sig in i musikbranchen omgående för att leta efter den försvunne Mitsuki (läst tre stycken ner). Det finns mycket saker att nämna på lill-listan, men det är för mycket för att nämnas. Istället slår vi på stortrumman och går ut med stora händelser som skiljer sig mellan animen och mangan!
Stor varning till alla som bara sett animen och skall läsa mangan, LÄS INTE DETTA. Dessa stycken kommer nämligen förstöra hela din läsupplevelse! Nu avslöjar jag primära händelser i både animen och mangan som skiljer sig ordentligt!
Först och främst... mot slutet i animen läggs det riktigt stor vikt kring Takutos minnen från innan han blev dödsgud. I animen blir blir Takuto sakta med säkert ett spöke mot slutet och Meroko åker till dödsriket för att fixa fram någon blomma som skulle kunna rädda honom... i mangan? Glöm det! I mangan blir inte någon ett spöke såvida denne inte minns EXAKT ALLT från när man var människa, Takuto får reda på hur han haft det väldigt tidigt i mangan men försvinner inte förrän i slutet, när han står utanför byggnaden där Mitsuki håller en konsert och bara poffar bort. Sättet som Takuto dött på skiljer sig en hel del dessutom. I animen fick han reda på att han hade stämbandscancer och körde ner för ett stup med sin motorcykel och... ja, det är det. I mangan får Takuto reda på att han har cancer och blir opererad av bandkamraten Wakaoji, operationen lyckas men Takuto (som är sångare i Route L, ett populärt band där Takuto sjöng, för er som inte visste om detta) klarar inte av att leva som stum och hoppar från sjukhustaket, mitt framför ögonen på Wakaoji. Takuto hade förresten träffat Mitsuki på barnhemmet (i mangan) innan han opererades, han besökte tillsammans med Wakaoji en kort stund. Jag gillar Takutos sätt att dö bättre i mangan, man får åtminstone lite mer bakgrundsfakta här!
I animen bor Mitsuki hela tiden hemma i sin lilla stuga, i mangan har de ett litet bråk och hon försvinner ut från huset och kommer inte tillbaka igen. Hon och dödsgudarna flyttar in i en lägenhet istället där de bor i merparten av storyn. Jag är dessutom osäker ifall Mitsuki dessutom går till skolan, jag tror nämligen att hon hoppar den med... <.< Detta betyder också att Oshige inte flyttar bort till Mitsuki, och Wakaoji beger sig in i musikbranchen igen (som han flytt efter Takutos död btw) för att leta efter Mitsuki, men trots att han producerar album för henne får han aldrig reda på att Mitsuki är Full Moon förrän i slutet.
Och det absolut största! Det som fick mig att tappa hakan! Nej, det är inte slutet jag snackar om utan incidenten som händer precis i mitten av animen! Har du inte läst mangan eller sett animen, hoppa det här stycket! Har du bara sett animen, du bör också scrolla ner! I animen far Mitsuki & C:O till USA för att möta Eichi och allting verkar frid och fröjd tills man får reda på att han dog i en bilolycka ganska nyligen. Mitsuki blir förkrossad och man kan milt säga att allting går åt helvete för en stund. I mangan skiljer sig allting åt redan från första bokstav! Eichi är fortfarande död, men där dog han på planet till USA (när hans nya föräldrar och han själv skulle flyga till staterna där de skulle bo) då det störtar i havet. Takuto (som har fått sitt första uppdrag som dödsgud) skall hämta hans själ men Eichi vägrar och blir istället ett spöke, för att kunna vaka över Mitsuki. I mangan åker man inte någon gång till staterna, alls. Och det slutar inte där! Det visar sig sedan dessutom att Mitsuki hela tiden vetat om att Eichi är död, trots att hon jämt och ständigt tjatar om att hon sjunger för att träffa Eichi igen precis lika mycket i mangan som i animen. Det är den här delen som jag fullkomligt älskar i både animen och mangan! Båda är så mästerligt gjorda och agerar som den perfekta vändpunkten i båda, även om den kanske har lite mer vikt i animen än mangan. I animen så kommer Eichis död som en överraskning och man får känna på lite melankoli för en stund. I mangan får man reda på att Eichi är död på ett ganska odramatiskt sätt och istället blir överraskningen att Mitsuki kände till alltsammans men ändå agerade som att hon inte vet, samtidigt som Takuto blir inblandad på ett högre plan!
Puh... nu kan ni allihopa börja läsa igen! Det känns som att jag inte gör annat än att spoila och berätta om serien i båda dess former, jag ber om ursäkt för det ^^; Men samtidigt är det en slags bekräftelse på att jag verkligen gillar serien, hade jag inte gjort det hade det stått mycket mer om hur dålig den var <.<
Jag må kanske vara ganska ny när det kommer till att läsa manga och känna av var standarden ligger, men trots det kan jag konstatera att Full Moon är värd en plats högst upp i bokhyllan, främst på grund av den varierande storyn med många sidohistorier och breda karaktärer! Mycket kringinfo ges och man blir liksom inte hängande och måste göra massor av efterforskning när man läst färdigt. Visst, det finns vissa saker som händer av ren mystik som lämnas till ens egen fantasi att förstå, men utöver det är storyn väldigt robust. En liten psykologisk varning dock att många karaktärer ser likadana ut (på grund av tecknarstilen) så man kan råka blanda ihop flera av figurerna, se därför till att lära er namnen på dem! Jag kan också tipsa er om att bättra på minnet, det kan i och för sig vara som så att mitt minne är ovanligt dåligt, men det fanns detaljer som beskrevs i volymen innan som jag inte alls mindes när jag läste en bok. Ofta fann jag mig själv sittandes med de två senaste volymerna och slog upp referenser till tidigare händelser för att försöka förstå vad som hänt. Därför är det ett tips från mig, att bättra på erat minne!
Avslutningsvis är det väl bara att ännu en gång påpeka att Full Moon äger, i både anime och mangaform! Den är inte heller speciellt lång (sju volymer) så det är mycket handling på kort tid! Gillar du drama och relationstvister så är mitt råd att helt enkelt införskaffa och läs snarast!
Innehållet på den här sidan är hämtad från min blogg, men har sparats här för säkerhetsskull.
Filmer
Spel
Manga
Anime
- Akira
- Bartender
- Chrno Crusade
- Clannad After Story
- Death Note
- Elfen Lied
- Excel Saga
- Genshiken OVA
- Ginban Kaleidoscope
- Grenadier
- He Is My Master
- Honey & Clover II
- Interstella5555
- Kaleido Star - It's Good, Goooood!
- Kamichu!
- Kanon (2006)
- Kyou no Go no Ni
- Otaku no Video
- Ouran High School Host Club
- Pale Cocoon
- Princess Princess
- Saikano
- School Rumble 2nd Term
- School Rumble 3rd Term
- Spirited Away
- Stormy Night
- Toradora
- Toki wo Kakeru Shoujo
- Welcome to the NHK!