Texter start | Skönlitteratur | Essäer, krönikor etc. | Recensioner

Chrno Crusade

I år var det fjärde året i rad som jag suttit med en anime som julkalender, och detta året var det animen Chrno Crusade som fick turen, varför? Det var den enda animen på 24 avsnitt som jag hade på lager och inte sett ännu!

Innan jag börjar gå alltför långt in på serien så vill jag bara uppmana alla personer som eventuellt skulle kunna få för sig att läsa detta, att serien är FULLPUMPAD med religösa referenser, alla relaterade till en ganska kraftigt modifierad katolsk-kristen kyrka i Nordamerika. Klarar ni inte av religion av något slag så är den här serien ingenting för dig, men jag kan gå i god för att den är sjukt bra!

Chrno Crusade börjar i New York i 1920-talets USA, ett alternativt universum där uppenbarelsen av en religion är aningen större än i verkligheten. Lite då och då dyker det nämligen upp stora demoner inkallade av satanister, och kyrkan har då en fet high-tech exorcist-armé vars uppgift är att förvisa monstren tillbaka till helvetet, visst låter det mysigt hittills? Huvudpersonen som vi följer efter är den 16-åriga nunnan Rosette Christopher, en exorcist på elitnivå, tillsammans med henne är hennes assistent Chrno som är en såkallad "syndare", en demon (eller ängel) som brutit kontakten med Satan (eller Gud).

Seriens story berättas på en väl beprövat sätt, man börjar en ett gäng lättsamma avsnitt som bygger på stora doser komik medan man introducerar alla karaktärer, därefter blir det gradvis mer och mer seriöst och mycket mer drama på komedins bekostnad. Berättelseviset är en klassiker och kan ses på många andra serier, och den håller fortfarande.

Det finns främst två olika storylines i den här serien, dels är det Rosettes fyraåriga sökande efter sin bror som blivit bortrövad från barnhemmet där de bodde av en demon vid namn Aion. Den andra är Aions försök att ändra balansen mellan himmel och jord. Ingen av dessa två storylines blir helt färdiga, såvida man inte är sugen på att tänka bakom seriens händelser och försöka dra ihop linjer och ledtrådar.

Det finns flera intressanta aspekter i den här animen, en utav de första man lägger märke till är att man börjar mitt i serien, de viktiga karaktärerna känner till allt som är nödvändigt redan innan serien börjar, vilket gör att man som tittare inte får någonting uppradat för en. Istället berättas historien till stor del med flashbackar och korta förklaringar under i princip hela seriens gång, detta är en av de drivande faktorerna till varför jag hela tiden ville se nästa avsnitt, jag ville helt enkelt veta vad som hände! xD

Den andra saken som gör serien väldigt unik, är bandet mellan huvudpersonerna. Rosette och Chrno är väldigt olika. Hon är en nunna, specialiserad på förvisa monster och demoner. Han är en demon (eller ja, en syndare... men ändå) och tillika hennes vapendragare och assistent. Det finns dock en liten tvist mellan dem... Rosette och Chrno har ingått ett fördrag med varandra, ett fördrag som gör att Rosettes livslängd hela tiden kortas ner till förmån för att Chrno skall leva vidare, ju mer Chrno använder sina krafter desto tidigare kommer Rosette att dö. Detta lägger ännu ett djup om hur mycket de två litar på varandra och bidrar en del till karaktärsutvecklingen.

Det tredje märker man av först vid de sista avsnitten. Notera att detta stycket är grymt mycket spoiler så skall du se serien, läs absolut inte detta för jag kommer nämligen avslöja stora delar av slutet på serien. Fortsätt istället läs vid nästa stycke! Det som är så intressant i slutet som gör att jag tycker att serien blev så äckligt bra, det är att man håller alla förväntningar. Rosette säger till en utav sina resekompisar att hon förmoldligen inte kommer leva längre än till 30, men mot seriens slut så blir Chrno tvungen att använda sina krafter så mycket att denna siffras sjunker drasktiskt. Vid sista avsnittet dör Rosette vid en ålder av 16 år, tillsammans med Chrno som, pga. fördraget, inte har någon livskraft kvar att få från henne. Det slutar dock inte där, bland de sista avsnitten dör även Rosettes "rival" och nära vän Satella och hennes syster som agerar en utav antagonisterna i serien. Till och med Satellas butler blir mördad ungefär vid samma tidpunkt i serien. Rosettes bror fick minnesförlust när han räddade honom, och Rosette träffade aldrig honom innan han dog. Det är alltså en hel del tragik i slutet på den här serien, men det ger också serien lite charm, det visar att människor som förväntas dö faktiskt dör, de kommer inte tillbaka på något magiskt vis för att de var snälla och gjort världen en tjänst. Rosette räddar ju nästan hela USA, men dör ändå... på ett lugnt men ganska tragiskt sätt. Den enda av "originalgänget" (bestående av Rosette, Chrno, Satella och en apostel vid namn Azmaria) som överlever är Azmaria.

Okej! Spoilerslut! Dags att återgå till ordningen, ni kan börja läsa igen! En sista grej som är väldigt intressant, och dessutom ganska kul är det oväntade sättet att utföra exorsismen på. Nej, man binder inte fast någon i en säng, viftar med ett kors och skriker på latin. Ååhåhå nej... här tar man fram sin pistol eller maskingevär och pepprar monstren fulla av heliga kulor! Det är hysteriskt ballt och väldigt, väldigt roligt, åtminstone om man jämför kontrasterna!

Avslutningsvis tycker jag att serien är helt värd att se på. Jag vet inte ifall serien skall agera propaganda för katolska kyrkan, men jag skiter i vilket för den är urball, intressant, rolig och lagom lång. Dessutom ganska fint animerad! Jag ger den betyget § av ~, vilket betyder att du bör gå och se den om du gillar anime och en lagom bra story!